Middle English Dictionary Entry
mennish n.
Entry Info
Forms | mennish n. Also mennisse, mennisc & mannish, mannisse. |
Etymology | OE mennisc |
Definitions (Senses and Subsenses)
1.
(a) People; mankind; (b) a kind of people; a race of people; in Biblical use: a generation; (c) human nature; fongen (understonden) ~, to take human form, be incarnated.
Associated quotations
a
- a1225(OE) Vsp.A.Hom.Init.Creat.(Vsp A.22)227 : Se deofel..to mannen sprece swice hi godes were and beswicene mennisc.
- a1225(OE) Vsp.A.Hom.Init.Creat.(Vsp A.22)229 : Þah al mennisc were ȝegadered, ne michti hi alle hin acwelle ȝef he sylf nold.
- a1200 Trin.Hom.(Trin-C B.14.52)85 : Fuwerkinne mannisshe liuen on þis woreld.
b
- a1225(OE) Vsp.A.Hom.Init.Creat.(Vsp A.22)225 : Þa wearð þa redlice micel mennisc ȝewexon..and ȝegremeden god mid mistlicum leahtrum.
- a1200 Trin.Hom.(Trin-C B.14.52)39 : Ðese fower mannisshe..beð þat erf.
- a1200 Trin.Hom.(Trin-C B.14.52)81 : Iuelmennish and forhored mannish [L Generatio mala et adultera] acseð after fortocne of heuene.
- a1200 Trin.Hom.(Trin-C B.14.52)83 : On domes dai shal þat folc arisen on þe michele dome and fordemen þis mannish.
- a1200 Trin.Hom.(Trin-C B.14.52)123 : Fuwer kinnes men ben: þat an ne understant god and naðeles bishecheð him, and þat is unwiti mennisse..Ðe ðridde ne doð noðer, ne understant ne bisecheð god; þat mannisse is þuertut forlore.
- a1200 Trin.Hom.(Trin-C B.14.52)163 : Ðis lond þe ich nu of speke is þat mennisse þe nu liueð.
c
- a1200 Trin.Hom.(Trin-C B.14.52)109 : Abacuc..wunede on þis weorlde..fele hundred wintre er þe time þe ure drihten understod manisshe and was boren.
- a1200 Trin.Hom.(Trin-C B.14.52)133 : God fundede of heuene to eorðe to fonden [?read: fongen] mennisshe of þe holie meidenes inneðe.